Jag, en ond människa?

Idag var jag på mitt gym och körde lite benmaskin när något mycket ovanligt och konstigt hände. In kommer en kille mellan 30- 40, egentligen en helt vanlig kille, men min reaktion på hans ankomst var att jag från första sekunden jag såg honom störde mig på honom i sån omfattning att det nästan gränsade till hat. Hela hans uppenbarelse äcklade mig och jag blev irriterad bara jag såg honom. Egentligen gjorde han inget speciellt han var bara lite stirrig och ganska ful att titta på men ändå kände jag ett omotiverat äckel inför honom. Denna känsla chockade mig till viss del då den går helt emot mina värderingar och min idé om hur jag vill vara som person. Men den här snubben störde mig mer än någon annan vilt främmande människa som inte gjort mig något ont någonsin stört mig tidigare, från hur han drack med båda händerna ur sin vattenflaska som en jättebebis till hur han gick runt och stirrade mellan raderna av gym maskiner. Ni tycker kanske att jag är helt sinnessjuk och ja ni kanske har rätt, men allvarligt har inte alla någon gång upplevt nåt liknande. Har ni inte gjort det är ni nog bara för jävla skenheliga för att erkänna det till och med för er själva. Trots allt tycker jag att fenomenet är extremt konstigt hur kan man störa sig så på en människa som man inte på något sätt känner, fascinerande är väl allt man kan säga om det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0